hade jag kunnat hade jag ändrat allt, allt med min, allt med mitt liv. vill ändra hela min själ, hela min inställning, hela min kropp. 

går in o ut ur ytliga depressioner som inte bygger på något verkligt, in o ut i självmordstankar som aldrig kommer bli mer än tankar, in o ut i önskan om att sluta äta o äntligen bli smal igen men godiset o maten fortsätter pressas in i min mun. mår skit just nu men ingen vet om det, mår skit o ingen får veta, ingen förstår, ingen får en enda hint. Jag är nog världsbäst på att dölja mina känslor o låtsas som ingenting. Jobbar mer än heltid och har en överaktiv fritid med miljoner åtagande som ska göras. det finns inte en människa som just nu vet vad som pågår i mitt huvud, inte en människa som ens annar sanningen. det är så det ska vara, det ska vara dålt, det ska inte synas o inte finnas. gömmer jag det för alla andra så kan jag dölja det för mig själv. 

men vissa dagar är jobbigare än andra...o när systern tvunget måste påpeka att ajg gått upp i vikt o inte är lika vältränad längre blir det värre än någonsin... skitliv. 

in the middle of nowhere, at the beginning of the end

seeking destruction, seeking revenge

in the middle of life, at the beginning of the start

seeking answers, seeking calm

keep wondering about where to go, who to be, what to become. 

Keep wondering about the meaning of everything, about the meaning of life

in the middle of nowhere, at the beginning of the end

Seeking a clue, seeking some relief

In the middle of life, at the beginnig of the start

seeking the question, seeking a wish

I can't seem to understand, I can't even figuer out what I want to know, keep going back and forth, keep wandering in circles with no way to stop. 

I just stood there with the nailfile at hand, struck it in my arm and pulled. A nail file is not sharp, a nailfile don't even penetrates the the skin, hardly left a mark. Keept wishing for a knife... keept wishing for blood, keept wishing for the strength to resist as I wished for the strength to get a knife. 

Har inte haft önskan att skära på så länge att jag knappt kunde minnas hur kraftigt behovet kan vara. Fanns ingen anledning till önskan, fanns inget som riktigt triggade igång det, det bara kom. finns ingen anledning till att jag gång på gång på gång denna vecka tänkt tanken att jag vill hoppa framför ett tåg. Jag har ingen anlendning till min önskan, jag har ingen anledning till att vilja dö, ingen anledning till att känna som jag gör. Förstår nästan ingenting, förstår inte varför jag ens kraschar, o krasch är inte ens rätt ord, för jag är uppe o igång men känslorna svallar i takt med minutvisaren på klockan... Uppe o igång, gör o gör o känner att jag driver mig framåt utan något motstånd. Känslan av att vara värdelös och syfteslös, meningslös och ensam... känslan av ensamhet är nog större än någonsin. Försöka peppa upp någon annan som mår skit o känner sig helt ensam med orden: "du har iaf mig..." har aldrig känts så dum och meningslös... du har iaf mig,... o vad fan är jag att ha? ingenting egentligen... tvingar mig på andra som står utan val, förstår inte vad jag sysslar med, vill bara försvinna bort men har ingen anledning till det. 

Dystomi hade blivigt min diagnos, känner ingen glädje, ingenting är roligt, fast även det är en lögn. Finner vissa saker roliga, kan le utan falskhet men tappar leendet lika fort igen. Har försökt ställa upp för en vän hela veckan, gjort vad jag kunnat men det känns som det var för lite, känns som hon klarat sig bättre utan mig. "Jag kommer över"... "Gör inte det, jag vill inte det".... dagen efter tvingade jag mig in, fick för mig att hon skulle må bättre o att hon ville ha mig där trots allt men tvivlar starkt på det. Hon behövde hjälp med vissa saker, praktiskt behövde hon min hjälp, praktiskt var jag till hjälp, men känslomässigt var jag nog bara ivägen... hon sa att hon uppskattade min hjälp o att jag var där men jag vet inte, jag tror bara inte på att hon egentligen ens vill vara med mig alls, känns som jag bara är hennes sista val, för där finns ingen annan o jag finns där o ställer upp så mycket att hon känner sig tvingad att umgås med mig för att "betala tillbaka". Känns ibland som det är av medömkan hon umgås med mig... förstår inte varför, förstår inte varför jag inte bara kan lita på att hon umgås med mig för att hon vill umgås med mig, för att hon faktiskt tycker om mig. för att hon uppskattar vår vänskap. Kanske för att hon tidigare sagt att vi inte ens kan vara vänner...  kanske för att hon säger att hon inte förtjänar vad jag gör för henne... Är det hennes osäkerhet eller min? Varför kan jag inte bara låta allt vara utan att sönderanalysera`? Varför kan jag inte tro på att vi bara är vänner o hon uppskattar mitt sällskap när hon lika ofta som jag föreslår att vi ska göra saker ihop? När hon nästan oftare än mig är den som hör av sig? Varför kan jag inte tro på det? Varför kan jag inte tro på att jag har en riktigt vän? 

Varför kan jag inte bara vara nöjd o inte förstöra mitt eget liv hela tiden genom att överanalysera o tänka det värsta... 

why?

julafton idag.. det flöt på. massa skrik från syrrans ungar, min stackars hund visste knappt ut eller in o blev inlåst i ett annat rum till slut för att få lite ro. 

varit med T sen i gårkväll, middag, massa vin, sov sida vid sida, motionerat hästarna, långpromenad med hundarna o sen släppte hon av mig hos mamma o pappa o hon åkte hem. hade hellre firat jul med henne än med familjen. förstår inte mina känslor gentemot henne, varje period vi umgås intensivt vill jag umgås med henne dygnet runt hela tiden men har vi en period då vi knappt ses så saknar jag knappt henne. Fast det händer ganska sällan. Känns väldigt skönt just nu att kunna umgås på alla plan, i alla situationer utan att det blir något märkligt. Halvdäckade i soffan ihop igår o låg o vilade oss mot varandra o höll hand. Somnade med armarna runt henne men absolut inget sexuellt. Är inte sexuellt intresserad av henne men jag tror jag älskar henne. men som en väldigt nära vän. vill sova nära henne o ligga o bara hålla om henne eller bli omhålld men thats it. vet inte alls vad hon egentligen känner gentemot mig men så länge vi har det umgänget vi har så kan det kvitta. 

Hatar julafton. Igårkväll var allt perfekt, utom maten för den misslyckades jag med. Idag var det bara jobbigt. sitta o få o ge paket för att man måste. paket som knappt är genomtänkta utan uppskrivna från en lista o inköpta mer eller mindre på beställning. 

älskar paketen jag fick från T, hon tänkte själv, frågade aldrig mig vad jag ville ha utan bara tänkte själv o snappade upp på vad jag pratat om under senaste tiden. Samma sak med det jag köpt till henne, där fanns ingen önskelista utan jag utgick i från vad jag vet att hon kan ha nytta av och intresserar henne just nu o det blev nog bra. hon var liiiite onykter men verkade uppriktigt glad över det hon fick. 

men jag hatar idag ändå. påminnelsen av ensamheten genom att ta hunden o åka hem ensam o avsluta kvällen ensam i en kall lägenhet svider. Hatar ensamheten just nu. vill verkligen träffa någon, vill inte vara singel o ensam längre men vet inte vad jag ska göra för att kunna träffa någon. känns lika meningslöst att ge sig ut på dejting marknaden som arbetsmarknaden.... 200 sökande/ledig tjänst.... 200 individer som ratar en/försök att hitta någon. 

hårdbantning börjar i januari för jag har nu gått upp 9kg sen jag blev inskriven på ätstörningsenheten för 2½år sedan, 5kg de senaste 4 månaderna... det är äckligt, äckligt och äckligt. vill kräka av att se mig själv i spegeln så att ens försöka dejta nu går inte för jag kan inte få någon annan att tycka om mig när jag blir äcklad av tanken på mig själv. 

god jul.. eller va fan ni nu vill. 

god natt passar bättre

as the story continue the feeling will fade

the richness that binds you will go away

the love that you had will be replaced

the thoughts in you mind will be quiet one  day

The horror within will remain anyway, 

the scars lasts forever although they get pale

when winter is coming it'll be a memory cold

as frigthning and scary but you still it hold

as the story continue the circle will break

you became much wiser, you know that's at stake

Memory is stronger than the feeling you had

dont' let them slip, keep remembering the bad. 

reminders of pain, reminders of sorrow

continue to eat, even after tomorrow

Don't let this feeling of resentment win

you know the rest of your life will now begin

I can't let this setback affect everything, I refuse to get my bulimia back, I just wont. I wont. I feel fat, I look fat, I absolutly hate my body as I type this but I will not give in. I will get back into routines of eating, sleeping, working out, lose the pounds I have put on since summer begun but SLOWLY and healthy and JUST the summer pounds, no more. The end. 

Var på konsert igårkväll, som jag skulle gått på med lisa, eller ja, som jag ville gå på med henne... vi var ett helt gäng som gick ihop och jag ångrade mig så fort musiken börjat. Kunde inte vara glad... Fick sms av lisa när jag var på väg till bilen för att åka... Jag hade skickat till henne först o skrivit typ; schysst att du inte ens kan svara.... Fick ett lång sms tillbaka om att hon inte klarar av förhållanden o att det inte var meningen att få mig att tro något annat... O sen, igen, kunde hon inte svara på det jag skrev tillbaka till henne.

Jag ska bara lägga ner, glömma henne helt, jäkligt synd på en grymt trevlig tjej. Förstår Inte riktigt  varför jag regaerar så hårt. Så jäkla hårt kan jag inte ha fallit för henne på de få träffarna, men tydligen har jag fått mer känslor för henne än jag ens vill erkänna. Hatar känslor. Avskyr min situation just nu.

Inget jobb, inga pengar, inget att göra, o nu dumpad utan att ens ha varit tillsammans först... Tankarna bara snurrar, snurrar på fel håll, snurrar drastiskt ner i felaktiga o destruktiva tankar. Har dessutom gått upp i vikt något fruktansvärt vilket inte hjälper alls. Måste verkligen skapa rutin igen. Rutin på.sömnen, dagarna, maten, träningen. Rutin är det som håller ihop mitt liv, som håller ihop mina tankar, håller maten o allt där till. Inget fungerar när jag är sysslolös, än mindre när jag känner mig sårad o ledsen... Jävla skitliv.

får inte ens svar, hon kan inte ens visa respekt nog att ge mig ett svar på sms:en jag skickade tillbaka till henne. Skrev först ett "nemasproblemas, jag förnekar alla mina egna känslor" sms o sa att det blir skitbra att bara vara vänner men efterhand som kvällen gick så kände jag mer o mer att NEJ, jag vill inte det. Jag tycker inte hennes beteende är ok, jag tycker inte sättet hon väljer att "prata" om det är ok. RING, har vi träffats flera gånger, har du kunnat slicka min fitta så borde du väl kunna plocka upp telefonen o ringa o prata om det faktum att du bara vill vara vänner även om ditt beteende säger abosluta  motsatsen. Men nej, sms. Så jag svarade ju tillbaka via sms, fick inget svar, o sen skickade jag ett till när jag tänkt o snackat igenom det med kompisen. Jag vill inte vara kompis, jag tycker om dig. Vill du ta det långsamt så kan vi göra det. Känner du inget för mig så fine men är det bara att du vill ta saker långsamt så gör jag gärna det o bara träffas kravlöst o ser vad som händer. 

Får INGET svar, inget svar alls. Fine om hon inte är intresserad, fine om hon ändrar sig o får kalla fötter eller tyckte sexet var så jävla dåligt så hon inte vill igen men OM hon nu tycker jag är en så härlig tjej att umgås med o vill vara kompis o bryr sig alls så svarar man väl? Det är det som stör mig absolut mest just nu. Att hon inte kan ha respekten nog för att iaf svara o bara bekräfta att hon läst det. Det var snart 1 dygn sedan jag skickade det o hon har fortfarande inte svarat. Rent jävla omoget och själviskt. Bara elakt........ visa iaf tillräckligt med respekt o mogenhet att SVARA. det räcker med ett jävla; OK, då känner vi olika. Men nått......... ett sketet svar kan man väl iaf få??? Är det förmycket att be om?  

just nu tänker jag bara vara fucking jävla bitter o ledsen o förbannad o sårad o skita fullständigt i vad någon tycker om det. För seriöst; ANONYM BLOGG!!! FUCK YOU!!!!!!!!!!!!!!! 

fick ett långt jävla sms, jag vill bara vara vänner, jag vill inte vara i någon relation just nu. Förlåt för att jag hade sex med dig, det var inte meningen. Vill inte få dig att tro något............ seriöst? Om man 1: är på en dejting sida, 2: träffas flera gånger, 3: kramas, håller om varandra, kysser varandra, 4: går en hel kväll hand i hand inför sina vänner, med armarna runt tjejej man "bara vill vara vän med", sitter o lägger armen om, kysser henne allmänt. 5: Bäddar åt henne i sängen, inte soffa, 6: har sex med henne 7: kysser henne hejdå..... 

Är jag helt dum i huvudet som då får känslan av att hon är intresserad av mer än bara vänskap????????? Är jag verkligen så jävla dålig på att tolka andra människor??? Jag har en liten regel som jag följer om jag inte är stupfull: LIGG INTE MED PERSONER DU BARA VILL VARA VÄN MED. En väldigt enkel regel kan jag känna men tydligen inte något andra följer. Jag går inte o håller hand med mina kompisar, speciellt inte någon jag precis träffat, PÅ EN DEJTING SIDA. Jag sitter inte o håller om mina kompisar när vi dricker vin, speciellt inte någon jag precis träffat, PÅ EN DEJTING SIDA, Jag kysser inte mina kompisar; SPECIELLT INTE NÅGON JAG PRECIS TRÄFFAT PÅ EN DEJTING SIDA. 

nä, jag är inte stört kär i denna tjejen, det är jag inte, som tur var är jag jävligt restricted med mina känslor, jag tillåter mig inte att få dem innan jag är säker. PUNKT. men jag gillade henne, skitsöt, trevlig, roligt. så jag är ledsen över att hon inte är intresserad. Men framför allt har jag börjat hata kommentaren: JAG VILL BARA VARA VÄNNER. varenda jävla tjej jag dejtar/har sex med/blir intresserad av kommer med samma kommentar. JAG VILL BARA VARA VÄNNER. Vad är det för fel på mig?????????? Varför är jag ett sånt jävla vänmaterial när jag knappt ens har några vänner? 

GO FUCK YOURSELF. hatar min livssituation just nu. 

nope... fuck of and die. Hey gyminstructer. I need to kill my body, can you help?