Slutade i samtalsterapin efter att jag varit hos sjukgymnasten. Skippade besök nr två, pallade inte gå dit så jag sket i det o sen dagen efter sa jag till min kurator att jag slutar. Får inget ut av terapin. Kom på ett bättre sätt att lära mig leva med min kropp. Sex fungerar lika bra! Bättre, mycket bättre för den delen! Är med i en dejtingsida o blev raggad på av en tjej som sökte en tredje part till sitt förhållande. Jag har aldrig haft trekant, aldrig bokat in ett sexmöte överhuvudtaget på det viset. Ok gå hem med en främling på fyllan men aldrig annars. Så jag var grymt nervös, extremt nervös, fan, gå hem till två främlingar för planerad trekant... det var lite så jag skakade... berättade för en kompis vart jag skulle, men inte att de var två jag skulle besöka, bara att jag skulle hem till en främling. O jisses vad glad jag är idag att jag genomförde det. Träffade två helt underbara människor, båda snygga, sexiga och grymt bra i sängen. Hon är helt underbar, snygg som fan och trevlig. Han ser bra ut och vet verkligen hur han ska använda sin kropp. Jag har aldrig njutit så mycket någonsin i mitt liv. Sov över o gick runt med ett leende i nästan 2v innan jag kunde åka dit o träffa dem igen o sen stannade leendet kvar igen :) Vi snackar, smsar, mailar o det är för mig en helt perfekt relation. Behöver inte tänka på att jag ska behöva satsa på något allvarligt, behöver inte alls tänka på framtiden för helt ärligt, de är tillsammans och kommer fortsätta vara det, jag bara njuter av godbitarna! Behöver inte anpasssa mitt liv mer än att hitta tid för att åka dit. Får som bisexuell de bästa av två världar samtidigt, en tjej o en kille. de är båda helt underbara o det enda som jag verkligen kan känna som kan bli ett problem är om jag skulle utveckla känslor för dem, det är främst för henne jag är orolig, för jag känner redan att jag vill vara med henne jämt. Hon är supertrevlig, snygg, grymt sexig o härlig i sängen.

Det svåra är att bestämma mig för vad jag ska säga, om jag ens ska säga något om det. Just nu är det en person som vet sanningen, en kompis... alla andra ljuger jag för o säger att det är en kompis jag träffar. Det är lite jobbigt, för som nu till helgen hoppas vi på att kunna träffas men jag har ev råkat lova bort mig till syrran. Om hon viste att det var en date så vet jag att hon inte blir sur för att jag ställer in, men för att träffa en kompis så blir hon sur o ledsen. men just nu så känns det som jag kan ställa in vad som helst för att träffa henne. O det känns framförallt helt underbart att ha någon som uppskattar mig tillbaka. Jag kan skicka sms till henne o skriva att jag saknar henne o längtar efter henne o får tillbaka att hon längtar efter mig också. Det finns nog inget som höjt min själkänsla så mkt som att träffa dem o bli så uppskattad. Visst, det är bara ytligt men mtp att jag hatar min kropp o den är ytlig så det får mig att må bra. Att känna mig uppskattad, få komplemanger, bli rörd. Bara det här att få krypa ihop intill någon med dens armar runt en, utan att känna att den personen tycker att det är äckligt att röra vid en, faktiskt känna att hon vill röra vid mig. O jag känner mig bekväm med det. Helt avslappnad... det är för tillfället precis vad jag behöver för att må bra. Oavsett om det är socialt accepterat eller ej.