hade jag kunnat hade jag ändrat allt, allt med min, allt med mitt liv. vill ändra hela min själ, hela min inställning, hela min kropp. 

går in o ut ur ytliga depressioner som inte bygger på något verkligt, in o ut i självmordstankar som aldrig kommer bli mer än tankar, in o ut i önskan om att sluta äta o äntligen bli smal igen men godiset o maten fortsätter pressas in i min mun. mår skit just nu men ingen vet om det, mår skit o ingen får veta, ingen förstår, ingen får en enda hint. Jag är nog världsbäst på att dölja mina känslor o låtsas som ingenting. Jobbar mer än heltid och har en överaktiv fritid med miljoner åtagande som ska göras. det finns inte en människa som just nu vet vad som pågår i mitt huvud, inte en människa som ens annar sanningen. det är så det ska vara, det ska vara dålt, det ska inte synas o inte finnas. gömmer jag det för alla andra så kan jag dölja det för mig själv. 

men vissa dagar är jobbigare än andra...o när systern tvunget måste påpeka att ajg gått upp i vikt o inte är lika vältränad längre blir det värre än någonsin... skitliv.