kan inte riktigt placera detta inlägget i en bra kategori. Som vanligt varit i stallet större delen av dagen, hoppträning som gick bättre än förväntat. Var inte alls sugen på det när jag åkte till stallet i fm men när jag väl började och hade hoppat ett hinder så släppte allt och så var det bara jag och hästen och hinderna. Fick smådelar av träningen filmat och det kändes bättre än vad det såg ut, men min tränare var nöjd, hästen var nöjd och jag var nöjd. Men jag skulle ha ätit innan jag red första hästen, men glömde det, hade till o med varit så ordentlig att jag hade mat med mig. Åt när jag satt och väntade på tåget men gav hunden hälften för då ville jag inte alls ha någon mat. Fick en akutdepp på vägen från stallet till tåget, eller, ja, vad man nu kan kalla det för, var så trött och slut i kroppen att jag kände att jag hade kunnat börja gråta av tanken på att jag måste åka till stallet imorgon igen. Och hela helgen, och på något sätt klara av skolan och få introduktionen till uppsatsen klar till fredag. Försökte plugga lite imorse, kom ur sängen redan vid 7,30, hade nog sovit sammanlagt 4h för jag somnade runt 12, vaknade runt 2 och stoppade i mig ytterligare en Imovane så jag somnade igen och sov nån timme till. Imovanen kommer vara slut om 3dagar om jag fortsätter ta 2/natt, läkaren kommer tillbaka om 5dagar, det är en dålig ekvation. Men, det får gå, det är bara sömn, vem behöver det? Käkade två mackor när jag hade duschat och blev hungrig någon timme senare, riktigt hungrig, så det kurrade i magen så jag åt 3 knäckebröd. men nu är jag hungrig igen??? WTF??? Why??

Har tappat 2.5cm runt rumpan på 2.5 vecka nu :) Med hetsätningar,... tryckte i mig en hel 250g påse chips igår kväll när jag kom hem från jobb, men är någon milimeter mindre i dag än igår. Helt underbart :) En av de få positiva effekterna sömnbristen har, förbränning dygnet runt! De som "kan" säger att sömnbrist får ämnesomsättningen att sänka men jag tror att jag har högre förbränning nu eftersom jag är aktiv istället för att sova.

Funderade iaf på att hitta någon som kan ta hand om mina hästar över helgen. Känner att jag verkligen inte kan tillbringa hela helgen i stallet, skolan klarar inte det, måste få pluggat. O hunden måste få lite egentid, han är trött på att vara i stallet nu... men får se, det där med att inte klara av allt själv och be om hjälp är inte riktigt min grej,,

så jävla korkat att inte gå till kuratorn i morse... borde verkligen ha gått dit, mår mest skit, gnäller på allt och alla, en av brudarna i stallet ställde rätt ut frågan: Har du pms eller??? Ja, men ursäkta mig om jag inte sover på nätterna, kräker varenda jävla dag, jobbar hela jävla tiden, har för många hästar att ta hand om trots att det för min personliga del är helt meningslönt att hålla på med dem, skolan går åt helvete och allt jag vill är att sova eller dö... Sa inte allt detta till henne, höll mig till att svara Ja, jag har pms och jag kan inte minnas att jag sovit en hel natt på över 2 månader.. så om jag vill svära åt min hund när han går och äter en massa skit så hans redan dåliga mage blir ännu sämre så får jag väl göra det?

Ville verkligen inte åka till jobb idag, låg kvar i sängen till klockan var 11.30, kunde inte få mig själv att gå upp och hunden bara sov så han brydde sig inte. Det gick liksom inte att få kroppen att sammarbeta, kom iväg till jobb efter att ha stirrat i ekonomiboken några timmar iaf och lommade runt på jobb som en drogad idiot de första timmarna. Ponnyungarna var ganska kassa, nån av dem började lipa och vägrade fortsätta rida, o eftersom föräldrarna sitter på läkaren kunde jag ju inte be ungjävlen dra heller så jag fick iaf övertalat honom att ta ett skutt till innan han fick sluta. De andra var riktigt duktiga, hade bara ingen lust att undervisa idag, ville mest gå där ifrån och be eleverna fara och flyga, men skickligt minspel har jag nog för mina elever gav mig ändå beröm och nån av dem kläckte ur sig att det var för att jag var så duktig som de var så duktiga... o ja, jag blir glad över att höra det men jag tycker jag sög idag, orkade inte engagera mig, svamlade, blandade ihop instruktioner... känns inte som om jag ger dem valuta för pengarna...

Fick iaf träffa T en stund, vi gick en liten sväng med hundarna ihop, det piggar alltid upp mig så det var skönt att göra det innan lektionerna började....

vet inte ens vad jag ska skriva... tillbringat hela dagen på ridtävling ihop med en av tjejerna från stallet som tävlade och T... skämdes lite när jag träffade T för att jag skickade messet igår kväll där jag skrev att jag tycker jätte mycket om henne... hon svarade inte på det... kanske bara jag som får för mig men det känns som om det varit konstig stämning mellan oss idag... vi var båda väldigt trötta, det var kallt så egentligen tror jag att det verkligen bara var i mitt huvud. Hon följde med mig ut och red och körde mig hem så jag tror egentligen bara det är i mitt huvud... vi satt och kollade på framridningen och jag lutade mig mot hennes axel, frågade om jag fick ha henne som kudde och hon svarade rakt upp och ner Nej, men jag lutade mig mot henne ändå... men jag vet inte... det känns som om hon håller mig på avstånd, när vi är bara vi två så känns det hur normalt som helst, när vi är ute och rider eller sitter i bilen, då är det liksom inte alls något men när vi är bland folk så känns det som om hon håller distans, men det är säker bara i mitt huvud... jag önskar så gärna att hon kunde känna som jag, att det hade varit mer än bara vänskap, jag vet att jag läser in vad jag vill i allt hon säger och gör, blir förkatten svartsjuk om hon rider ihop med någon annan, jag är så dum i huvudet att jag inte känner igen mig själv, har aldrig någonsin varit så här förut, aldrig... det är hemskt... jag är idag så glad att jag inte ringde henne igår på fyllan, hade fan inte vågat träffa henne igen om jag sagt till henne vad jag tänkte igår kväll, känner hon inte samma sak (vilket jag är ganska väldigt säker på att hon inte gör) så kommer jag inte bara skämmas utan dessutom vara livrädd för att ha kontakt med henne för att allt kommer kännas fel och misstolkat. Men det är så frustrerande... men samtidigt vet jag inte vad som hade hänt om hon kännt samma sak, jag är inte redo att ge mig in i en relation just nu, jag är alldeles för fucked up i huvudet just nu för att klara av det, är livrädd att jag dessutom är inne i en "vill ha vad jag inte kan få" fas med T, där jag blivit fixerad just pga att jag vet att det aldrig kommer bli något för jag hade nog aldrig vågat satsa på något som hade haft en chans att fungera. Men samtidigt vill jag inget heller än att umgås med henne, intre ens på ett sexuellt plan, vill bara vara med henne... satt i bilen på vägen hem och vi sa inte jätte mycket, eller, jo, jag satt o snackade på som vanligt, håller aldrig käften nu för tiden, men vi var trötta båda två och var ändå väldigt tysta för att vara oss o det känns bara avslappnat...

är inne i en så jävla dålig fas just nu, satt hela dagen på hopptävling och var svartsjuk på alla som tävlade... vill också tävla, vill just nu så gärna ha en egen häst som jag själv får möjligthet att utveckla både mig och hästen på på mina villkor och utifrån mina önskningar och mål. Är så vansinnigt omotiverad till ridningen just nu, det är inte roligt att träna utan ett mål, att utveckla en unghäst när dens ägare ändå inte vill att den ska kunna något annat än att skritta runt i skogen och sagt total nej till att jag ska få tävla honom bara för skoj. Rida syrrans häst som jag vet inte kommer hålla för att tävla och utveckla min hoppning med för hans ben klarar det inte, han är för gammal, rida till ridskolehästarna bara för att de ska ridas sönder av alla dåliga jävla elever som ändå inte uppskattar en välskolad häst... Min ridning går utför, har inte utvecklats alls de senaste 5-6åren, snarare gått bakåt i utvecklingen. Tävlade på 1m-1.10 tidigare, tränade på 1.20, nu var jag överlycklig för att ta mig runt en 80cm bana. Hade tänkt ha en av "mina" elever, som jag dessutom brukar rida ihop med när jag inte vikarierar, till att rida syrrans häst på lektion för vi har en massa ridskolehästar som är skadade, men det blev inte så ändå för han blev halt istället, men när jag berättade för henne att jag tänkte att hon skulle rida honom så kläcker hon ur sig: Nä, jag hade nog inte velat det, när jag såg dit på klubbhopptävlingen så tänkte jag bara: gud vad jag är glad att det inte är jag som hoppar den hästen.

hon sa det säkert för att mena på att syrrans häst är en tokstolle att rida, men att han ser ut som en tokstolle som ingen annan vill rida för det ser så svårt ut så betyder det att jag rider honom dåligt. Vilket jag vet att jag gör, jag vet att det just nu ser hemskt ut när jag hoppar honom, men det känns ändå som en pungspark när någon påpekar det så tydligt... jag vet att min ridning går utför men det känns ändå hemskt när det blir så uppenbart... tappar suget totalt när det bara går utför... meningslöst att jobba mot ett mål som inte finns...

en helt ledig dag var vad jag trodde jag behövde men så fel man kan ha, spytt en gång idag och det kommer bli en gång till innan sängen...sov nån timme mitt på dagen, tvättat, städat lite, vilat, handlar, tryckt mig full med skit och spytt... en dag utan planer är det absolut sämsta jag kunde haft, det har gått så bra den senaste veckan o så sitter jag är o äter och kräker, ångesten kryper genom hela kroppen, allt känns uppsvällt, illamående, huvudvärk... vill bara somna bort från allt just nu men är så rastlös att jag håller på att krypa ur skinnet på mig själv. måste be läkaren om ångestdämpande om jag ska fixa detta... det är fan inte kul längre... trodde inte att Fluxen hade hjälpt något men nu när den börjar gå ut kroppen så vet jag att någonting har den gjort. Börjar gå i en minimanisk period vilket alltid tidigare tytt på en depression i kraft med en atombomb... måte börja hantera det på allvar innan den får kontroll över mig, vet allt för väl hur det slutar och jag tänker inte låta det gå dit, jag är för gammal och har för mycket att förlora på att låta mig själv falla på det viset igen. Får inte, vägrar låta det hända. Vill gå ner minst 10kg i vikt men vill ha sinnet under kontroll under tiden. Ätstörningarna kan jag kanske klara av men inte om de går ihop med en ordentlig depression, inte nu.... inte under dessa föreusättningarna... inte med denna lilla kontrollen...

som vanligt ägnat kvällen åt att kräka... satt o surfade runt på nätet o kom in på psykologitest.se de har en del olika tester för "självdiagnosering", har gjort några av dem innan, fick bekräftat igen att jag har bulimi, whoho... har visst en depression också enligt testen, vilken nyhet, det visste jag ju inte :P

får spel på mig själv... vet inte hur många gånger jag sagt att jag ska skärpa mig nu och det blir bara tvärt om, detta året skulle bli det året jag blev kvitt med skiten för alltid men den blir bara värre och värre, igår var första dagen på ca 1v som jag inte spydde, sen spydde jag igen idag... var inte hemma från jobb förrän närmre 22 igår och var helt enkelt för trött för att hetsäta o spy. Har slut på sömnpiller och hann inte till apoteket igår, idag har jag bara inte kommit till skott så inatt får jag klara mig utan, klarade mig utan natten till idag, det blev inte många minuters sömn. Låg i halvdvala några timmar där jag gick in och ut i drömmar som, som vanligt, var så otroligt verklighetsförankrade att jag trodde de var sanna. Sånna enkla saker som att jag drömde att någon kommenterat på min fb-status, med en bild, sen kunde jag gå in i bilden och följa efter personen på bilden utan att den personen visste om det. mycket märkligt men mycket verklighetstroget samtidigt.

kl 6 på morgonen fick jag mess från T, hade messat henne på kvällen innan o var helt pigg o klarvaken när hon skickade mess kl 6 på morgonen men tog mig inte ur sängen förrän runt 9, kroppen ville inte följa med hjärnan om man säger så. Är helt slut i kroppen just nu, tillbringade hela dagen i stallet, ett par ridturer o sen undervisning hela kvällen. var så trött i ryggen att jag knappt kunde ligga ner när jag kom hem o den värker fortfarande. Irriterande.

Lovade kuratorn att bruka allvar med att ta reda på vad som triggar igång mina hetsätningar varje kväll, vad det är för behov de försöker fylla. Ett vet jag, de försöker fylla ensamhetskänslan, känner mig konstant ensam, saknar sällskap men likförbannat undviker jag sällskap. Det blir en ond cirkel, jag hetsäter och spyr pga ensamhet men jag måste vara ensam för att bulimin är så stark....orkar inte med sällskap på kvällarna, vill ha nått sällskap som bara kan vara här, som jag inte behöver prata med eller underhålla. Lite som när jag bodde ihop med mina arbetskamrater i England, vi hade inget behov av att underhålla varandra, vi bara satt i vardagsrummet och kolla på film eller läste eller vad man nu kände för. Har ingen sån person runt mig just nu. Träffar mina vänner så sällan så då ska man "umgås" när man träffas, inte bara sitta sida vid sida o glo på rörliga bilder. Tillbringade en sommar hos min tränare och hans fru när jag gick på gymnasiet för jag orkade inte bo hemma, då kunde vi bara sitta i soffan ihop (fanns bara en TV) och bara titta på "rörliga bilder" något som fokuserade blicken utan att någon av oss egentligen behövde engagera sig i det. Sällskap som inte krävde någonting, jag fick bara vara, kunde sitta på diskbänken i köket när de lagade mat och bara dingla med benen utan att ens behöva säga något, sitta och titta på när hon manglade dukar och bara hade sällskap. Min tränares fru (och min tränare för den delen) var toppen med det, hon speciellt kunde bara titta på mig och säga: ska du sitta o kolla på när jag jobbar för du ser ut att behöva sällskap. Inte mer, inte mindre, bara fysiskt sällskap. så himla kravlöst, hade behövt det just nu. den där extremt kravlösa samvaron man bara kan uppnå om man bor tillsammans. När man bara har fysiskt sällskap för att den andra personen helt enkelt också "måste" vara på samma plats...

Raderade mitt konto från internetdating sidan jag var medlem på. Där var nån kille jag mailat lite med som ville träffas o ta en öl, jag bara banga, stängde ner min sida istället för att svara. Är inte redo, känner inte att jag kan ge mig in i ett förhållande just nu, det hade bara blivit fel. Jag tror jag letar efter någon som kan "ta hand om mig" och ger jag mig in i ett förhållande med den inställningen blir det bara fel, otroligt fel.... samtidigt hade jag nog behövt omställningen till en relation för att komma vidare med mitt liv. Men tanken på att någon annan människa ska röra vid min kropp får det att krypa i skinnet på mig, känner mig så grymt fet och äckligt just nu så jag vill knappt ha ridbyxor på mig för de sitter tajt över allt fett... Måste gå ner i vikt, måste, måste måste.... kan inte se ut så här längre... kan inte hålla på att hetsäta och kräka mer. Min kropp orkar inte, jag orkar inte.... har inte ens råd med det.... så NU är det slut, inte på måndag, inte imorgon utan NU, precis NU.

kan inte ens bestämma vilken rubrik jag ska sätta på detta inlägg... är förvirrad, trött, ensam...

åkte till stallet efter att ha varit hos psyk-läkaren. ska sätta ut fluoxetinet under en 3v period med start imorgon... sen kunde det ta upp till 1 månad innan alla substanser är ute ur kroppen. Läkaren förvarnade om att mina sömnproblem kan bli värre nu när medicinen går ur, har fått ut mer sömntabletter, de lär behövas. Biverkningarna som jag fick när jag började med medicinen är tydligen samma som kommer de tar slut. Så det är väl 1månad av urdålig sömn, förvirring, dåligt minne, spränghuvudvärk och allmän dåligt humör (värre än vanligt).

Red ut med T i em, hade skrivit nått på fb om att mitt humör var kasst o att folk skulle låta mig va, telefonen höll liksom aldrig käften idag... o T sa först på skämt: jag ska inte prata med dig idag, det stod det på fb... men sen så frågade hon ändå om det var nått speciellt som hänt... sa att det bara var en sån dag. Berättade att vi ska sätta ut medicinerna och att det ev kommer bli ett mindre helvete igen... hon är så himla lätt att prata med, behöver liksom inte förklara något jag inte vill, håller det ganska sakligt, pratar om saker ganska praktiskt sett. Hon frågade rent ut om min bulimi var "aktiv", jag har berättat för henne innan att jag har bulimi men nog sagt det mer som dåtid än nutid, o första tanken när hon frågade var att ljuga, men jag vill inte ljuga för henne, vill inte ljuga för henne om något, så jag sa som det var, att den är grymt aktiv, hon lät orolig i rösten när vi pratade vidare o hon påpekade att det mest är dumt och farligt o jag skrattade bort det o så pratade vi om något annat. Hamnade i en halv brottningsmatch i stallet en stund senare medan två av de andra tjejerna stod o garvade åt oss o jag fick verkligen ta ett djupt andetag för att hindra mig själv från att kyssa henne... tycker så jävla mycket om henne men tänker inte göra något som kan riskera vår relation som den är nu, känns lugnt och tryggt att umgås med henne även om jag ibland får lägga band på mig själv för att inte göra något hon inte vill... känns på nått sätt som hon är den fasta punken i mitt liv just nu, en av de få människorna som jag kan vara lugn och trygg med, behöver inte låtsas med något runt henne, behöver varken undanhålla, ljuga eller överdriva något för henne utan att det för den saken skull känns som om jag tvingar på henne något hon inte orkar med... önskar jag kunde tillbringa mer tid med henne, känns som jag mår bäst när jag är med henne, tänker minst på mat och allt som pågår i mitt huvud när jag är med henne. Barbacka på hästryggen med henne vid min sida, då är jag som lugnast...

ska in med ena hästen till veterinären i veckan, är livrädd att det kommer gå illa, livrädd för att det slutar med en kula i pannan... vet inte vad jag gör om hon behöver avlivas... orkar inte med det slaget i magen just nu...

orkar egentligen inte med någonting alls... bara spyr... är halvt om halvt livrädd att medicinerna har haft positiv inverkan och hur illa mina ätstörningar kommer bli när jag tar bort dem.... de har inte blivit bättre sen jag började o gick upp till full dos men jag vet ju inte hur illa det hade varit om jag inte haft medicinerna...

vill inte veta...

hela dagen har bara försvunnit, skippade skolan för stallet o ägnat kvällen åt att äta o dricka vin, mer äta än dricka... har inte spytt än, ska försöka låta bli, fick sånna vansinniga kramper i magen sist så jag måste verkligen sluta... får inte men vill... hatar min kropp just nu, svullen, fet, vansinnigt stor, äcklig... vill inte hålla på mer... vill bara få ett slut på det, bli av med dessa jävla ätstörningarna en gång för alla, vill inte längre... men samtidigt som jag verkligen verkligen inte vill så kan jag inte få mig själv att sluta... hur svårt kan det vara? bara att följa fasta rutiner, äta 5 gånger/dag, inte spy, inte hetsäta, inte svälta.... Det är ju fucking basic knowlegde, till o med bebisar klarar ut det, ok, de spyr förvisso men inte riktigt med mening...

sitter och försöker få bort tankarna genom att titta på Big Bang Theory, det fungerar lagom... ångesten kryper i kroppen, vet att jag kommer sova dåligt i natt, ska proppa i mig några sömnisar, dricka upp resten av innehållet av vinglaset, ta ut hunden o så försöka tuppa av och fortsätta sova en hel natt...

har kommit på att om jag smörjer in hela ryggen/nacken med liniment, sover med tröja och Onepiecen,både sommar och vintertäcket i sängen, extra tröja bredvid sängen och en extra kudde så jag kan byta kudde om den enda blir blöt av svett... Vaknar hur ofta som helst genomsvettig men skakande av kyla, konstiga drömmar, halvt om halvt mardrömmar, halvtomhalvt verklighetsdrömmar... vet inte upp och ner längre... såg min facebook status imorse och var tvungen att gå in och kolla mina mail för att veta att det jag skrev inte var taget från en dröm, bara en dum tentauppdatering men jag kunde för allt i världen inte minnas att jag skrivit det eller ens läst mailet om resultatet... har inget minne, somnar konstant dagtid, satt o somna på hästryggen i förmiddags, struntade  skoan för att åka till stallet för jag minns ändå ingenting av föreläsningarna. Satt o läste igår kväll och enda anledningen till att jag vet att jag läste var för att jag hade markerat vissa meningar. Blir tokig, har inte ens koll på min egen hjärna, och det är helt utan alkohol, har inte druckit på flera dagar men minnet försvinner likförbannat ändå, vet inte om det är pga sömnisarna, ssri-skiten och sömnbristen, hoppas att det är pga det för de kan jag ändå sluta med, eller, ja, kanske inte sömnbristen men pillerna... ska till läkaren på måndag för en slutgiltig utvärdering av ssri-skiten, o om jag inte lär mig sova under helgen kommer jag säga att jag vill sätta ut dem... sömnbrist är nog den värsta tortyren som finns och största hjärnskadan som finns...

så jävla trött på allt, har en idiotjävla tenta imorgon och just nu gör jag totalt tvärtemot vad jag borde. Dricker vin, tar lugnande, kom på att jag har gamla tabletter kvar i medicinskåpet som blir jätte nice att blanda med attarax, propavan och rödvin. Kommer vara helt förstörd imorgon, vet inte ens om jag tar mig ur sängen, men har två hundar som kommer tvinga upp mig så det får jag ju göra.

Jag bryr mig inte, jag vill inte, vill ingenting. Vill inte plugga, vill inte vara nykter, vill vara stenfull och hög på tabletter men hämtade inte ut mina insomningspilller idag så jag får klara mig med annat. Så jävla korkat, korkat så in åtaskogen men jag bryr mig inte. Just precis nu, i denna minut så är inte livet värt att leva. Har ett sånt vansinnigt sug efter att ta kökskniven och köra den rakt genom pulsådern,men jag lovade T att passa hennes hund tills på söndag o har en jävla tenta som ska skrivas och hästar att ta hand om så det fungerar liksom inte att dö inatt. Helt sjukt, "det fungerar inte att dö inatt", hur dum får man bli? som om man vill ta livet av sig på riktigt när man resonerar så? Det är ju inte alls så att hästarna, hundarna, T, plugget (kanske inte plugget) är en anledning att fortsätta leva? Jag vill inte dö, det vill jag verkligen inte men jag vill inte ha mitt liv som det är just nu. Jag måste göra någonting för att få ordning på mitt jävla liv. Kan inte hålla på så här. det går inte... har både chips o ostbågar i skafferiet,o cola, (pepsi) så är redo för en ordentlig hetsätningskväll men T kommer nog snart över med vovven så det måste vänta... frågade om hon ville käka midddag med mig (innan jag stoppade tabletterna o vinet i munnen) o hon har inte svarat så vem vet, kanske ska käka middag med henne. vi får väl se...

men allvar, det är onsdag kväll, tenta imorgon, o jag är full/hög som ett halvt hus... korkad jävla idiot är nog allt jag kan säga till mig själv, men just precis i tillfället jag stoppade i mig skiten så var det värt det....