sista mötet med kuratorn idag på 6v... hon har 5v semester men det är måndag idag o vi ska träffas en torsdag när hon kommer tillbaka så det är typ 6v... sex veckor är länge... Berättde för henne om P idag o hon tyckte det var jätte bra o hoppades att det utvecklas. Det gör jag med, men det är lite skrämmande hur mycket fokus hon lägger vid det, någonstans tycker jag att det inte ska krävas en partner för att kunna hantera ätstörningarna. Om jag klarar av att få kontroll på ätstörningarna nu tack vare att jag får en flickvän så kan jag ju bara gissa på hur illa det kommer bli om vi sen gör slut. Det är för mig ingen bra plan att ha en partner som den stora utvägen ur ätstörningarna. Klart det kan hjälp, sällskap o någon som faktiskt tycker om en kommer självklart ha en positiv effekt. Men jag tänker inte satsa min tillfriskning på en relation, det går bara åt helvete. På sätt o vis är det skönt att inte behöva träffa kuratorn på ett tag, känns som vi väldigt ofta kommer in på samtalsämnen som jag inte alls behöver prata med henne om, typ arbetsmarknaden o det är något jag kan diskutera med vem som helst o inget jag behöver sitta o snck med henne om när jag bara träffar henne i 45 min max 1g/v. Men ja, samtidigt är det inte bra för mig att ha ett så långt uppehåll, inte just nu. Har jätte svårt för att äta just nu. O det är inte helt medvetet. Mår illa var gång jag stoppar något i munnen, har gjort sen i lördags. Det blir inte lika häfliga reaktioner som i lördags när jag trodde jag skulle spy på tallrken men det tog närmre 1h i fm att få i mig ett päron. Fick i mig halva lunchlådan o har ätit två rostade mackor nu ikväll så det är inte helt dåligt men blodtrycket o blodsockret är tillbaka nere i fötterna så när jag skiftade mellan att sitta o stå på jobb så kom det några svimningsanfall o då var jag glad att jag kunde sätta mig igen o hålla mig i skrivbordet :p

Ska ut o springa imorgonbitti. Har inte motionerat sen i lördags, då var det milen på 56min så det är bara att träna järnet nu så jag klarar 2mil i augusti. Hade tappat 1½kg från fredag till imorse så det känns bra, bara att fortsätta. SKa inte utnyttja illamåendet men kan inte låta bli. Är bara lite rädd att det kommer gå överstyr för just nu vill jag verkligen inte äta, tycker det är ganska skönt att inte "kunna" äta. Nu när jag sitter still så mkt på dagarna så måste jag hålla dieten kontrollerad... men frågan är hur kontrollerad... balans balans, balans...

äntligen börjar revbenen synas igen, syns bara ordentligt om jag sträcker på mig ordentligt men de börjar komma, ryggkotorna börjar syna igenom ordetligt nu när jag böjer mig fram, rumpan har minskar nån centimeter till i omfång. Det är låren o överarmarna som inte följer utvecklingen. på måndag morgon ska jag få veta om vikten följer den... det måste ha minskat, det finns inget annat alternativ. bara måste.

hade hoppats på att kunna hitta på något med T under midsommarhelgen men självklar ska hon åka till honom så den iden sket sig duktig.... kommer sitta ensam hemma, som vanligt, medan alla andra umgås med sina vänner o har trevligt så sitter jag i min deprimerande ensamhet. Jag borde fråga E eller B om de har lust att göra något. Mins inte när jag träffade B sist, har nog inte snackat med henne på säkert 1månad men jag känner inte att jag vill prata med henne, jag saknar inte henne. Det känns lite hemskt att jag inte gör det, men jag gör det inte. Sen förra sommaren har vår relation inte riktigt blivit återställd o jag går inte o är sur över det som hände, det är inte alls därför jag inte pratar o umgås med henne, jag känner bara att jag inte har något direkt att säga till henne. Sist vi pratade så beklagade hon sig bara över att hon blivit tjock o inte visste hur hon skulle göra för att gå ner o jag vill inte ha med hennes vikt nedgång att göra. Den enda viktnedgången jag klarar av att hantera är min egen...

internet dejtingen går ingen vidare, killen som jag snackat mest med avaktiverade sitt konto utan att säga ett ljud när vi väl hade bestämt att vi skulle ses o jag skickade mitt nr till honom. Tjejen jag funderade på att fråga om vi skulle ses har nu 1v senare inte svarat på mitt senaste mail. Men där tog jag en chansning o skickade ett mail till där jag bara frågade om vi skulle ses.

idag var det riktigt skönt att få gå till kuratorn. Jag har ingen att prata med om T så det var väldigt skönt att få prata om det, att få berätta att hon har börjat träffa någon o ja, har pojkvän nu verkar det som...av någon anledning så blev jag mer ledsen över det när jag sa det högt än jag blev när jag såg honom, antar att det är för att jag faktiskt kan visa känslor hos kuratorn som jag inte "får" visa någon annanstans. Kuratorn menade på att det inte är konstigt att jag känner mig ledsen över det o eftersom, i samband med att jag fick veta att han existerade så fick sitta hemma själv hela kvällen för T o han hade planer så blev det kanske inte jätte konstigt att det slutade i en hetsätning.

Det som är lite roligt dock är att T känns mycket mer avslappnad o gladare nu än innan, antar att sex har den effekten, (eller,ja, jag vet inte säkert att de har haft sex men det skulle förvåna mig mycket om det inte var så   ). Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull men jag kan inte, jag vill inte att hon ska vara med någon annan, jag vill att hon ska vara med mig...

kuratorn började tjata om att jag borde försöka träffa någon annan, att det kan vara lättare att må bra i en relation, att jag kanske kunde testa internet dating, vilket jag har gjort men jag la ner det då jag inte hade td att sitta vid datorn flera timmar varje dag. Jag vet att jag borde försöka träffa någon, men åter igen, vem fan skulle vilka vara med mig :(

sen är det lite roligt för var gång jag bestämmer mig för att försöka undvika T lite, eller, inte undvika, men inte tjata på henne om att vi ska träffas så hör hon av sig o frågar. Som i söndags så funderade jag på att messa henne o fråga om hon ville rida men eftersom jag hade frågat henne flera gånger ang lördagen o fick nej så kände jag bara att då är det bättre att sluta fråga, men strax därefter skickade hon ett mess till mig o frågade om vi skulle rida ihop. så det blev en super härlig runda, o igår så red vi också ihop. Så det känns som om hon ändå vill umgås med mig för annars hade hon ju inte frågat, eller? vill hon bara vara snäll för att jag är en patetisk idiot... 

jag känner mig mest som en patetisk idiot... hakar upp mig på småsaker hela tiden, kan bli på urdåligt humör och riktigt arg på människor för saker som hände för flera år sedan helt utan något som väckte minnet till liv.Blir så trött på mig själv, när jag kom hem från kuratorn så la jag mig i soffan o bara grät... visste att jag skulle iväg o träna men kände mig helt slutkörd så det tog emot duktigt, det var skönt när jag väl körde igång även om spinning är något av det tråkigaste jag vet. Jäkla sommarschema som startat nu, flera av mina pass har blivit utbytta för de skär ner på passen över sommaren... jätte störigt...

försöker se till att träna minst en gång/dag men det går segt, klarar milen på 60 minuter nu så nu är det ca 30sek/km som ska bort. o 10kg. Förra veckan gick maten ok förutom lördagen o lite på söndagen, på lördagen blev det en ganska ordentligt hetsätning o i söndags en liten. Igår klarade jag att hålla det under kontroll så efter att jag kom hem från stallet blev det bara två mackor, åt 2 mackor till frukost efter löpningen, sen makaroner o sås till lunch, ett äpple o så mackorna på kvällen. Idag blev det också 2mackor till frukost, lasange till lunch, lite yoggi innan träningen o så 3 mackor nu ikväll. 3 mackor är egentligen för mycket men helt ärligt var jag hungrig. Har känt hela dagen att jag vill hetsäta o spy men har hitintills klarat att hålla den nere. Ska snart gå en sista runda med vovven o sen sängen, så det ska gå att hålla dem borta idag också.

o iaf 42dagar med endast en enda kräkning.

just nu känns det väldigt svart på vitt... T har börjat date en kille som hon hade med till stallet idag, de möttes via internet, han bor en bit bort så han har sovit hos henne sen igår... han e ful... de kom ihop med hunden när jag kom till stallet o då presenterade hon inte honom, sa bara att hon inte kunde komma o grilla ikväll (hade frågat henne igår) för hon hade planer... sen när vi red så berättade hon vem han är, att de träffats några gånger... jag försökte att inte visa något, att låtsas vara glad för hennes skull men det tog emot... jag vill inte att hon ska träffa någon, eller, jo,  jag vill självklart att hon ska vara lycklig och inte vara ensam men jag vill att hon ska vara lycklig och inte ensam ihop med mig... eller, jag vet inte... jag vet inte vad jag känner överhuvudtaget, jag kan inte sluta tänka på henne jag vill vara med henne men jag vet samtidigt att jag o hon aldrig hade fungerat i en relation, vi hade bråkat som fan tror jag o hon är inte intresserad av mig så det alternativet finns inte oavsett, förstår bara inte varför mina tankar kan fatta detta... kände för att sätt mig o gråta när hon sa att de börjat träffas... blir tokig på mig själv i perioder för att jag inte slutar tänka på henne, vad är det som ska krävas för att jag ska sluta älta nyår om och om igen? jag vet att jag har ett idiotiskt tankesätt där jag kan älta iprincip vad som helst hur många gånger som helst, om och om igen. Det kan vara vad som helst, ett bråk, en tillsägelse, en helt oproblematisk händelse, ett trevligt möte, sex,precis vad som helst, sen går det runt runt o runt i huvudet med femhundratolv olika senarium. o jag blir så trött på det, jag hatar mina egna tankar när de börjar fastna o ältas nästintill sjukligt. Tvångstankar har jag inte men det kan nästan kännas som om mina tankar blir till tvångstankar där de bara rullar på även om jag vet att de inte är bra för mig. jag hatar det, vet att detta är sånt jag borde prata med min kurator med men jag kan inte, jag vill inte ens erkänna det för henne, vill inte stå för hur mina tankar fungerar... att inte ens ha kontroll över sina egna tankar. Jag vet inte hur jag ska få ordning på det. Just nu går tankarna till att jag bara ska skita i allt ikväll o trycka i mig en massa skit o ägna kvällen åt att spy. Det är ju ett moget och bra sätt att hantera det på. 

Har fått in riktigt bra rutiner denna vecka. Började jobba i måndags så det är frukost kl 7, sen en frukt vid 10, lagad lunch vid 12, en frukt vid 2-3, sen till stallet eller gymmet efter att ha hämtar/rastat hunden ordentligt o så en macka eller yoggi med musli till kvällsmat. Det har gått riktigt bra. Kommit hem från stallet runt 21.30 på kvällarna så det har bara varit att duscha, äta lite o gå o lägga mig. Det bästa sättet att hindra hetsätningarna. men nu ikväll har jag inget att göra. Bjöd in T på att grilla men hon ska vara med sin "pojkvän" där e inte någon annan hemma just nu som jag kan umgås med, det är jätte kvavt ute så jag känner att jag inte klarar av att gå ut o springa o jag vill inte lämna hunden ensam hemma idag för han är ensam så mycket nu när jag jobbat så på helgerna ska han få ha sällskap så mycket det bara går....

så det känns som om allt kommer gå åt helvete ikväll, hatar när jag har den känslan i kroppen redan nu, klockan är inte ens 16... :(